Vinster med nätcommunity-pedagogik för elever i behov av stöd

- Ökad skrivlust, eleverna skriver mer.

- Ökad förståelse för skriftliga instruktioner.

- Säkrare läsare. Jag har märkt att när jag kommunicerar med eleverna via nätcommunityn faller det sig naturligt med upprepad läsning. Eleverna avkodar det jag har skrivit, skriver sin gensvar, läser om sitt gensvar, tycker på enter för att jag ska kunna se vad de har skrivit. Då läser de om det de skrivit och upptäcker själv om de stavat fel, skrivit med konstig meningsbyggnad eller missat stor bokstav eller skiljetecken. Detta har de spontant uttalat muntligt när de upptäckt det.

Hemläxa

Idag har vi fått hemläxa av min rektor. Rubriken är: "Min pedagogiska ledstjärna".

"Min pedagogiska ledstjärna"

Av: Caroline Englund

De mål och den vision jag har som speciallärare och pedagog är:

- Att möta mina elever där de befinner sig och få dem utvecklas och se sin egen förmåga, att de ska lära sig lita på sin egen lärokraft.

- Att eleverna ska bli så självständiga och självgående som de kan, med stöd av de verktyg och kompensatoriska hjälpmedel som de är i behov av.

- Att eleverna ska känna sig trygga, sedda och stolta.

- Att eleverna ska acceptera sina svårigheter, utan att se det som ett hinder för sin inlärning.

- Att eleverna ska känna lust till skrivande, läsning och matematik.

Publicera publicera publicera!!!

I bloggarnas och digitala nätverksgemenskapernas tidsepok publicerar vi text för blotta livet. Såväl barn, som unga, vuxna och gamla gör sin stämma hörd om såväl stort och smått. Vadan denna enorma genomslagskraft? Är det så enkelt som ett mänskligt behov av att bli sedd och uppmärksammad och att relationen sändare-mottagare blir så tydlig?

Jag är pedagoghög!

Knappt har jag hunnit varva ner efter kicken jag fick utav min pedagogiska community så kommer nästa fantastiska forum: Broängen Online och Vklass. För mig som tillhör den sortens lärare som har liiite liiite svårt att hålla benhård struktur på papperstencilerläxorprovinlämningsuppgiftermedmera är detta gudasänt. Ett en community där ALLT jag behöver som lärare är samlat: jag kan kommunicera med mina elever, lägga ut min planering, ge och ta emot läxuppgifter, etc etc. För att inte tala om den lilla detaljen att detta är möta eleverna på deras egen arena, samt att ge dem de verktyg de behöver i framöver: att kommunicera via digitala nätverk. Tanken är svindlande.

Så, vad tänker jag som speciallärare om allt detta?

- Jag ser att exempelvis dyslektiker får samma förutsättningar som alla andra. (Med t ex rättstavningsprogram och talsyntes finns goda chanser att svårigheterna inte ens kommer att märkas av i skrivandet.)

- För koncentrationsförmågan är ju datorn en guldgruva.

- Ökad läs- och skrivlust: Jag kan som elev lätt och snabbt ta del av andra elevers publikationer, och mitt eget skrivande får en mottagare.

- Allt finns på samma ställe, jag kan komma åt det varhelst det finns en dator och en internetuppkoppling. Har man dåligt arbetsminne och svårt att hålla reda på läxor och annat skolrelaterat, så är detta guld värt.

Specialundervisning via chatten

Stegvis har jag låtit communityn ta större plats i min undervisning. Plötsligt finner jag att den fått sitt eget liv. Jag skapade den, men nu lever den oberoende av mig. I inledningsskedet gör jag inget unikt på något sätt, utan prövar endast att omvandla det jag gör i vanliga fall, fastän med datorn som verktyg och chatt-funktionen som forum. Så alltså: berättelse-skrivande, stavningstest, läsning... via chatten. Resultat: Eleverna sitter en hel lektion och kommunicerar skriftligt.

Fragment av lektionerna hittills:

När jag själv glömmer av mig och börjar tala hyschar en pojke mig och säger "Skriv!". Han begär av mig att ge honom instruktionen skriftligt... Hm... Det var ju precis det han behövde öva på...

"Oj, jag råkade skriva för mycket!", säger en flicka som behöver utveckla sitt läsande och skrivande. Ja, hoppsan....

... och där var den... gnistan.

Under hösten har jag varit på jakt efter gnista och inspiration, och det har allt varit lite traggligt. Jag har lite trevande arbetat med min pedagogiska community "Poppis". Tagit ett litet steg i taget. Prövat med en elev åt gången, för att upptäcka communityns möjligheter, och försöka se den med elevernas ögon. Inte särskilt förvånande att se att eleverna erövrar sidan i en rasande fart, det är ju deras arena jag möter dem på.

Det eviga sökandet efter balans...

Häromveckan blev en kollega till mig uppriktigt chockerad när jag sa att jag inte läser mina jobbmail på kvällar och helger, och att jag oftast heller inte sitter på kvällar och helger om det inte är något särskilt. Jag har inte riktigt kunna släppa tanken på den reaktion mitt uttalande väckte. Det här har jag kommit fram till: 

Jag vill ha allt. Jag vill vara kompetent, engagerad, framåtsträvande och genomtänkt i mitt arbete. Jag vill utvecklas och jag vill känna att jag hjälper mina elever att utvecklas. Jag vill pröva nya vägar i pedagogikens värld. Helt enkelt: jag vill vara bra på det jag gör. Inte nog med det: Till råga på allt vill jag ha utrymme för kreativitet, avkoppling och umgänge på min fritid. Jag vill hinna med ett och annat träningspass och en skön höstpromenad. Jag vill hinna laga god mat och kanske läsa några rader i en skönlitterär bok.  Jag vill gräva i jorden på min kolonilott och känna harmoni. Jag vill pausa tempot emellanåt och bara samtala om allt och inget med min käresta. Jag vill skratta. Jag vill undvika negativ stress. Jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag låtit hela mitt liv kretsa kring mitt arbete, att det enda jag definierar mig genom är jobbet. Jag vill inte vakna upp och plötsligt förstå att jag därigenom försummat mitt privata jag, mina nära och kära och min personliga utveckling på andra plan. 

Jag upplever (äntligen) att jag har uppnått någon slags balans, åtminstone för det mesta, och jag inser att det handlar om prioriteringar. Visst lägger jag ner en del tankeenergi efter arbetstid, men jag föredrar då att göra det genom att fundera på kreativa projekt, och pröva nya forum, att bearbeta dagen som gått, och fundera på vad som gick bra eller vad jag kan göra annorlunda. Det händer att jag läser något som ger mig större förståelse för mina elever. Men nej! Jag rättar inte varje tal i varje mattebok. Måhända är jag inte den mest strukturerade av pedagoger i alla lägen. Det skulle jag nog vara om jag jobbade varje kväll och varje helg. Men jag får likväl mina elever att utvecklas och jag har en genomtänkt undervisning. It's good enough!

Motgångar...

Ja, min pedagogiska vision har som sagt fått sig en törn. Jag funderar kring vad som skett senaste tiden som har påverkat mig:

Ett av projekten jag hade en vision av att vara riktigt bra, visade sig inte vara tillräckligt praktiskt genomförbar i den form den var i. 

Vissa elever man möter under ens arbetsliv som pedagog har mer unika svårigheter än andra, de kräver mer av oss som pedagoger, och de eleverna kan också vara så mycket svårare att släppa taget om. Många elever som vi möter kommer inte att ha sin storhetstid (tack och liv ska man väl säga) under de nio år som de spenderar i grundskolan. Min vision, som på sistone har fått sig en törn och som känns mer som en utopi än som en genomförbar tanke, är att skolan ska kunna ge var och en vad de behöver för att utvecklas. Att de ska kunna gå igenom grundskolan med en självkänsla i behåll, och ha erhållit vissa grunder så att de får goda förutsättningar att gå vidare på den väg de sedan väljer att ta. 

Jaja... jag ska söka vidare efter den där gnistan och inte låta lite motgångar hindra min pedagogik att utvecklas. 

Bloggen har legat tyst ett tag nu. Sommarlovet tog vid och jag lät mitt pedagog-jag ta en välbehövlig vila, och jag njöt i fulla drag av den långa ledigheten. Jag kom tillbaka full med energi och med en vision av att... ja... jag vet inte... att saker och ting skulle vara annorlunda. 

Jag finner mig själv ha hamnat i en pedagogisk formsvacka. Jag gör mitt jobb, och rutinerna sitter relativt väl, men jag har tappat glöden lite. Jag har varit bortskämd med en känsla av att brinna för det jag gör, och den känslan vill inte riktigt infinna sig. Många frågor cirkulerar. Hur stor är skolvärldens möjlighet att påverka och förändra? Och hur stor är min egen möjlighet att påverka? Arbetar jag på ett sätt som jag tror på? Hur och vad ska jag förändra?

I tider då ord som begränsad budget och nedskärningar är centrala ord, och det stundom känns som att man trollar med knäna... ja då känns det inte alltid så lätt att hålla fast vid en positiv anda. 

Mina tankar...

Så... för att samla mina tankar kring dagens aktivitet... 

- Datorn kan inte ersätta mig som pedagog. Jag måste komplettera med att ge dem strategier, att vägleda dem. 

- Datorn är en höjdare för koncentrationsförmågan. Oavsett om jag fått höra några "åh, så tråkigt", så har jag sett något annat. Kanske är det nyhetens behag, men jag såg ett ökat fokus hos eleverna idag. Dessutom, den enda konversation som ljöd i rummet rörde sig om matematik. 

- Efter min första dag så väcks en dröm om en matteboksfri undervisning med datorn som verktyg... Det känns inte alls som en utopi. På frågan "Hur skulle du helst arbeta med matte, via dator eller mattebok?" har samtliga elever svarat datorn. 

Elevrespons hittills...

"Det är bra tänkt, för det är ju eleverna som håller på med datorer mer", sa en elev spontant. Jag förklarade för eleverna att jag själv inte kan programmen väl, och att jag därför ville låta dem pröva sig fram, och tycka till. 

"Åh, vad tråkigt!"Jag har mötts av flera kommentarer som varit mindre positiva. När jag mötte dessa mindre positiva kommentarer, så bad jag dem tänka på matematikundervisning. De fick INTE jämföra med spel som World of Warcraft, och andra spel som de självmant väljer att spela på sin fritid. Jag uppmanade dem att tänka på matteundervisning med mattebok eller stenciler som huvud"verktyg" eller dator och datorprogram. 

"Datorn!" Ett 10-tal elever har fått frågan, och har hittills alla elever svarat med övertygelse.

Projektet är igång...

Det bidde en community... Eller åtminstone grunderna till en. Tanken är att det ska bli en mötesplats för mig och eleverna, och kanske även föräldrar. Idén är att eleverna ska kunna kommunicera med både mig och varandra via denna mötesplats. Min vision är även att kunna lägga ut läxor och kanske små mattefilmer där med. 

Eleverna möttes och prövade olika matteprogram. 

Matteprogram som både var visuella och verklighetsförankrade. 

Eleverna fick tydlig respons på sitt arbete, när det gick bra och när man behövde jobba lite mer på ett område.

Rapparen Petter tog kontroll över språket trots dyslexi

Petter har dyslexi, blev diagnosticerad så sent som vid 17 års ålder. Petter berättar i DN 090522 att han gick igenom skolåren och kände sig dum och korkad, "Det fanns stunder då jag var helt jävla knäckt." Petter tog så småningom tag i sina studier på komvux, läste en bok för första gången, 'Möss och människor' av John Steinbeck. Sen började han skriva... Genom skrivandet och musiken fick Petter sin revansch över språket. 

På frågan 'Hur blir man rappare?' svarar Petter: 

- Läs böcker. Låt böckerna inspirera dig och se till att du får ett bra språk.

- Lär dig nya ord och bra formuleringar. 

- Jobba med synonymer. 

- Var konkret och tydlig. 

Nationella proven - en miljöbov!

NÄ NU!!! Nationella prov ges som bekant i både 5an och 9an, och nytt för i år är att även årskurs 3 ska göra prov. Jag förfäras av den kopiösa mängd papper som kopierades på min lilla skolenhet i syfte att ge vår enda 3a och vår enda 5a alla provdelar. För att kort därefter slängas i pappersinsamlingen. Jag kan inte ens föreställa mig hur stor den högen papper skulle bli om man samlade samtliga kopior som har gjorts för detta ändamål i Sverige bara i år. 

Nu är det hög tid för Skolverket att ta sitt ansvar och utforma proven digitalt och spara lite träd åt framtida generationer elever. 

Tips önskas!

Hej på er därute!

Här går jag och funderar i min lilla del av skolvärlden. Nu är jag nyfiken på hur ni där ute i andra delar av den världen använder mobiler, datorer, internet och andra medier i er undervisning. Jag behöver lite inspiration till mina projektveckor (v.22-23), då jag ska utmana mig själv att bryta mina gamla traditionella mönster och söka nya vägar. Ni kan väl ge lite tips?

/Hälsningar Caroline

En mobil värld

En matsalssituation tidigare idag. Jag och min kollega sitter tillsammans och äter med en elev i årskurs 3. Hans födelsedag närmar sig, och han berättar att han önskar sig en elbas i födelsedagspresent. En elgitarr har han redan. Samtalet följer: 

Min kollega: - Går du på någon gitarrskola?

Eleven: - Nej. 

Jag: - Är det pappa eller mamma som lär dig spela?

Eleven: - Nej. Jag tittar på ackorden på mobilen och sen spelar jag dem på gitarren. Jag lär mig själv. 

... här lämnade eleven oss, både stumma och förundrade. 

De senaste dagarna har jag av en slump hamnat i flera olika diskussioner om mobiltelefoner. En självklarhet tycker jag är att mobiler inte ska vara med och på under lektioner när undervisning pågår. Det är ett störande moment och påverkar elevernas koncentration. (Såvida mobilerna inte fyller en funktion i undervisningen, och ska användas som ett verktyg och hjälpmedel.)

Fördelar med mobilen är att i stort sett alla har en. Man har den med sig vart man än går. Det finns mängder med program och funktioner som underlättar i vardagen, både vad gäller nytta och nöje. 

"Barnen erövrar världen, och vi missar det om vi inte tittar noga", tänkte jag i mitt stilla sinne. Tre år som lärare och jag har inte hunnit fylla 30, men kände mig lite lite som en tant idag. 

Den där Martin Ingvar är inte dum han...

"Att ha en bra läsförmåga är en helt central färdighet för att få de sociala nycklar som behövs i dag. Det är nyckeln till kunskap, nyckeln till matematikens begreppsvärld och nyckeln till att få flera språk utöver modersmålet. När man lär sig att läsa och skriva får man efter idog träning en automaticitet i sitt läsande som i sin tur avlastar tänkandet och minnet. Då kan man förstå en text. Då kan man tänka själv. Då kan man bli en kritisk väljare och allt annat som befordrar demokratins utveckling." (Martin Ingvar)

Nu har jag snöat in på Martin Ingvar... Märks det? :)

"Barns hjärnor är som vuxnas 

fast bättre" 

(Martin Ingvar)

Deras hjärnor är nämligen mer flexibla och har därmed större inlärningsförmåga.

Datorn ger gratisträning enligt hjärnforskare Martin Ingvar

Ibland kan man höra folk som är skeptiska mot datorns roll i barns 

liv, en uppfattning att det finns en risk att barn kan bli störda i läs- och skrivinlärningen. 

Martin Ingvar (hjärnforskare, läkare, debattör, lärare och förälder) bemöter dessa åsikter såhär: 

- Barn lär så länge det är kul. 

- Datorprogrammen tvingar en att läsa instruktioner och aktivt försöka förstå.

- Datorn ger gratisträning. 

Dessutom:

- Det finns massor med program i och till datorer idag som underlättar kommunikation och inlärning, t ex talsyntes, som gör att man kan få text uppläst om man har svårt för läsningen. 

Kommer snart...

Jag är i skrivande stund i planeringsstadiet för ett projekt.

Under en veckas tid ska jag frångå alla mina traditionella metoder och utmana mig själv när det gäller användande av olika medier. Jag ska använda datorer, smartboard och internet i all min undervisning. Jag kommer att dokumentera det på bloggen med ett foto per lektionstimme och utvärdering under projektveckan. Jag vet inte vart det kommer att landa, så det återstår att se. 

En vanlig vecka hos Broängens 1or.

Jag blev smått förundrad när jag i fredags besökte Broängens 1or och de tillsammans sammanfattade veckan som varit. Eleverna använde ordet community som om det handlade om vilken skoluppgift som helst. En elev undrar vad de gjort på svenskan i veckan. En annan svarar "Men community är väl också svenska, man skriver ju." Titta här! Vi pratar kommunikation i skrift på hög nivå. 

Eleverna skriver dikter med datorn som skrivverktyg. Skolans biträdande rektors och specialpedogogs respons på elevernas dikter var att det är "fullkomligt unikt" med den nivån på skrivande redan i 1an.

Idéer som gror...

Jag har arbetat som lärare i ca 3 år sedan jag tog min examen från lärarhögskolan. Jag har kommit till en punkt där jag känner att de värsta hundåren är förbi. Ni som är pedagoger vet säkert vad jag menar. De där 2 första åren där man knappt har näsan över vattenytan och kämpar med miljarder bollar i luften och en god portion prestationsångest. Hursomhelst upptäckte jag relativt nyligen att en lugn känsla hade infunnit sig. Det tog ett tag innan jag kunde identifiera känslan och förstå den. Insåg plötsligt att jag nu har hela huvudet över vattenytan och ganska ofta känner att jag har koll på läget. Det öppnar upp för helt nya möjligheter och gör att jag vågar lämna min trygga platå, mina trygga lite mer traditionella metoder för en stund. Idéer börjar gro. Jag startar en blogg och funderar på min egen pedagogik och på vilka nya vägar och medier jag kan tänka mig pröva för att ge eleverna nya intryck och sätt att lära sig. 

TIPS

För pedagoger, av pedagoger: http://www.pedagoglankar.se/

8 sidor

Centrum för lättläst ger ut 8 sidor som är en politiskt obunden tidning som ges ut både i pappersform och som nättidning. Den är lättillgänglig på så vis att artiklarna skrivs med kortare meningar och man undviker att skriva med svåra och krångliga ord. Dessutom går det att lyssna på artiklarna på nätet. Talsyntesen lämnar ännu lite att önska, men den fungerar helt klart. 

8 sidor har även en sida för lärare. Där finns instuderingsfrågor och korsord kopplat till varje upplaga av tidningen. Dessutom finns Miljöspanarna, en miljösajt för ungdomar, med lektionsförslag och tips. Vidare går att finna Sverige bit för bit inkl lärarhandledning, för alla som vill lära sig mer om vårt land.

Ordförrådet gynnas av skrivna texter

Det är lätt att överskatta barns ordförråd. De flesta barn talar rent och kan delta i samtal med andra på en vettig nivå. Det man kanske inte tänker på är att samtal inte bara är talade ord - utan blickar, tonfall och gester hjälper till att förstärka det man säger. Man brukar tala om att den ickespråkliga ramen förstärker och förtydligar, och kräver inte så många olika och specifika ord. Det innebär att man inte behöver vara så tydlig rent språkligt. Inte heller tv-program och filmer ger tillräcklig stimulans för att utveckla ordförrådet av samma anledning. Det räcker alltså inte för att ett barn ska utveckla ett tillräckligt bra ordförråd, enligt Ingvar Lundberg,professor och en av Sveriges främsta läsforskare.

Vid första mötet av text kanske barnet inte förstår. Vid andra mötet klarnar innebörden. Vid tredje mötet börjar barnet kunna använda ordet i sitt aktiva språkbruk och har en relativt god idé om vad ordet betyder. 

Så, vad jag vill få sagt är: Läs högt för era barn och elever, låt dem läsa tyst i böcker på lämplig nivå, låt dem lyssna på cd-böcker. Låt litteratur skölja över dem, och utveckla deras ordförråd och göra dem till språkliga individer. 

Tillägg: Öpedagpogen kommer med en viktig poäng: "Därefter får man inte glömma bort det viktiga med läsningen - att reflektera och diskutera det lästa. Jag ställer ofta frågor om den text jag läser högt och inser att många av orden vet inte eleverna innebörden av. Metaforer, ordspråk mm. Så visst ska de läsa och läsas för men vi måste prata om det lästa." 

Dyslexiförbundet lever som de lär

Dyslexiförbundet är i skrivande stund engagerade i ett mediaprojekt som kommer att pågå under 3 år. Förbundet arbetar på både lokal och central nivå med grafisk form, bild, film och ljud. De första resultaten av projektet går att se på www.mediaprojekt.fmls.nu. Syftet är att sprida information men samtidigt begränsa användandet av text. Detta för att göra informationen tillgänglig för personer med dyslexi, och andra som är hjälpta av att få information via fler sinnesintryck än det man får vid läsning.

Simpsons som kulturell referens

En undervisningssituation som ägde rum för en tid sedan. 

Ämne: Religion.

Läraren (dvs jag): Kan ni något om Kristendomen?

De två eleverna: Näe...

Läraren: Hm... okej... Då får vi börja från början.

Här förbereder jag mig på att dra en lång harang om huvuddragen i den kristna läran. Hur Gud skapade jorden på 7 dagar osv. Min ena elev avbryter mig tvärt och säger: "Men det är ju som i det där avsnittet från The Simpsons! När Ned Flanders är Gud, och Marge och Homer är i Edens Lustgård... och de äter av kunskapens träd och de upptäcker att de är nakna... " 

Här följer en någorlunda komplett redogörelse av Adam och Eva. Jag som lärare står tyst och betraktar det som sker framför mig. Min ena elev står för berättandet, den andra lyssnar och ställer följdfrågor. Jag bidrar snopet emellanåt med ett litet inlägg om att "Ja, det är så det är".

Det är tydligt att barn och ungdomar ofta har andra kulturella referensramar än vad vi vuxna är beredda på. Hur kan vi bidra med kunskaper genom att möta dem i deras vardag och koppla till deras verklighet?  

Penna vs dator

På skolan där jag arbetar har det startats ett mycket intressant projekt. Man har utrustat varje elev i årskurs 1 med en varsin bärbar dator. Detta innebär att eleverna inleder sin läs- och skrivutveckling och sitt kunskapande med datorn och internet som primärt medium. Detta ligger ju verkligen i tiden, och jag känner mig oerhört privilegierad över att få följa detta projekt vid sidan av. Följden av detta, berättar Pernilla, är att eleverna skriver mer. 

Om jag tittar på mitt eget skrivande och sökande efter fakta, hur ofta använder jag penna och papper idag? När jag skriver inköpslistor... när jag är på semester händer det att jag präntar ner några rader på ett vykort till några nära och kära.... Men där tar det stopp. Jag skulle välja datorn som skrivverktyg i alla lägen. Vad gäller att söka fakta, så hjälper mig mitt bärbara modem att finna det jag söker på nolltid - oavsett om jag löser korsord, är nyfiken på en historisk person eller behöver bakgrundsfakta till något. Det hindrar inte att jag plöjer skönlitteratur i mängder så fort jag har en stund över.

Om jag som 30-åring idag, med relativt få års datorvana, har anammat datorn som verktyg till denna nivå, hur kommer då dagens 7-åringar att leva när de är 30? Bör lärare och föräldrar låta barnen leda oss mer, när det kommer till dessa bitar, i stället för tvärtom? 

Att få tillgång till skönlitteratur trots läshinder

För en tid sedan läste jag bröderna Lejonhjärta för en av mina elevgrupper. De stunderna jag tog fram boken blev heliga. Eleverna ramlade in i mitt rum, försåg sig med ritpapper och pennor, sjönk ner i soffan och ron lade sig. 

När jag efter att ha läst klart boken, visade filmatiseringen av den, skedde något märkligt och för mig lite oväntat. En stor besvikelse spred sig, högljudda klagomål genljöd i rummet. Vi hade läst boken under nästan en månads tid,  samtalat och diskuterat i timmar. Filmens speltid var 102 minuter. Det gick för fort. Detaljer hade utlämnats, skeenden i boken upplevdes annorlunda än i filmen, elevernas inre bilder stämde inte överens med de bilder de såg i filmens version.

Gemensamt för dessa elever är att de sällan eller aldrig läser skönlitteratur. Anledningarna är olika. Koncentrationssvårigheter och/eller  läs- och skrivsvårigheter gör att läsande i sin traditionella form känns som ett oöverstigligt hinder. 

Vägarna till att få tillgång till den skönlitterära världen är många. CD- och e-böcker är idag lika lättillgängliga och accepterade som bokformen. Sen får man aldrig glömma att högläsning inte har någon åldersgräns.