Bloggen har legat tyst ett tag nu. Sommarlovet tog vid och jag lät mitt pedagog-jag ta en välbehövlig vila, och jag njöt i fulla drag av den långa ledigheten. Jag kom tillbaka full med energi och med en vision av att... ja... jag vet inte... att saker och ting skulle vara annorlunda. 

Jag finner mig själv ha hamnat i en pedagogisk formsvacka. Jag gör mitt jobb, och rutinerna sitter relativt väl, men jag har tappat glöden lite. Jag har varit bortskämd med en känsla av att brinna för det jag gör, och den känslan vill inte riktigt infinna sig. Många frågor cirkulerar. Hur stor är skolvärldens möjlighet att påverka och förändra? Och hur stor är min egen möjlighet att påverka? Arbetar jag på ett sätt som jag tror på? Hur och vad ska jag förändra?

I tider då ord som begränsad budget och nedskärningar är centrala ord, och det stundom känns som att man trollar med knäna... ja då känns det inte alltid så lätt att hålla fast vid en positiv anda.