Ja, min pedagogiska vision har som sagt fått sig en törn. Jag funderar kring vad som skett senaste tiden som har påverkat mig:
Ett av projekten jag hade en vision av att vara riktigt bra, visade sig inte vara tillräckligt praktiskt genomförbar i den form den var i.
Vissa elever man möter under ens arbetsliv som pedagog har mer unika svårigheter än andra, de kräver mer av oss som pedagoger, och de eleverna kan också vara så mycket svårare att släppa taget om. Många elever som vi möter kommer inte att ha sin storhetstid (tack och liv ska man väl säga) under de nio år som de spenderar i grundskolan. Min vision, som på sistone har fått sig en törn och som känns mer som en utopi än som en genomförbar tanke, är att skolan ska kunna ge var och en vad de behöver för att utvecklas. Att de ska kunna gå igenom grundskolan med en självkänsla i behåll, och ha erhållit vissa grunder så att de får goda förutsättningar att gå vidare på den väg de sedan väljer att ta.
Jaja... jag ska söka vidare efter den där gnistan och inte låta lite motgångar hindra min pedagogik att utvecklas.
Skolan kan också kännas väldigt trög och långsam. Att idéer hinner svalna innan de blir praktiskt genomförbara och att ekonmin hela tiden styr över kreativiteten. Även om en bra pedagogik naturligtvis inte bygger enbart på ekonmiska resurser. Jag är helt övertygad om att du kommer igen snart, ta det lugnt och låt idéerna växa fram!
SvaraRadera