Idéer som gror...

Jag har arbetat som lärare i ca 3 år sedan jag tog min examen från lärarhögskolan. Jag har kommit till en punkt där jag känner att de värsta hundåren är förbi. Ni som är pedagoger vet säkert vad jag menar. De där 2 första åren där man knappt har näsan över vattenytan och kämpar med miljarder bollar i luften och en god portion prestationsångest. Hursomhelst upptäckte jag relativt nyligen att en lugn känsla hade infunnit sig. Det tog ett tag innan jag kunde identifiera känslan och förstå den. Insåg plötsligt att jag nu har hela huvudet över vattenytan och ganska ofta känner att jag har koll på läget. Det öppnar upp för helt nya möjligheter och gör att jag vågar lämna min trygga platå, mina trygga lite mer traditionella metoder för en stund. Idéer börjar gro. Jag startar en blogg och funderar på min egen pedagogik och på vilka nya vägar och medier jag kan tänka mig pröva för att ge eleverna nya intryck och sätt att lära sig. 

TIPS

För pedagoger, av pedagoger: http://www.pedagoglankar.se/

8 sidor

Centrum för lättläst ger ut 8 sidor som är en politiskt obunden tidning som ges ut både i pappersform och som nättidning. Den är lättillgänglig på så vis att artiklarna skrivs med kortare meningar och man undviker att skriva med svåra och krångliga ord. Dessutom går det att lyssna på artiklarna på nätet. Talsyntesen lämnar ännu lite att önska, men den fungerar helt klart. 

8 sidor har även en sida för lärare. Där finns instuderingsfrågor och korsord kopplat till varje upplaga av tidningen. Dessutom finns Miljöspanarna, en miljösajt för ungdomar, med lektionsförslag och tips. Vidare går att finna Sverige bit för bit inkl lärarhandledning, för alla som vill lära sig mer om vårt land.

Ordförrådet gynnas av skrivna texter

Det är lätt att överskatta barns ordförråd. De flesta barn talar rent och kan delta i samtal med andra på en vettig nivå. Det man kanske inte tänker på är att samtal inte bara är talade ord - utan blickar, tonfall och gester hjälper till att förstärka det man säger. Man brukar tala om att den ickespråkliga ramen förstärker och förtydligar, och kräver inte så många olika och specifika ord. Det innebär att man inte behöver vara så tydlig rent språkligt. Inte heller tv-program och filmer ger tillräcklig stimulans för att utveckla ordförrådet av samma anledning. Det räcker alltså inte för att ett barn ska utveckla ett tillräckligt bra ordförråd, enligt Ingvar Lundberg,professor och en av Sveriges främsta läsforskare.

Vid första mötet av text kanske barnet inte förstår. Vid andra mötet klarnar innebörden. Vid tredje mötet börjar barnet kunna använda ordet i sitt aktiva språkbruk och har en relativt god idé om vad ordet betyder. 

Så, vad jag vill få sagt är: Läs högt för era barn och elever, låt dem läsa tyst i böcker på lämplig nivå, låt dem lyssna på cd-böcker. Låt litteratur skölja över dem, och utveckla deras ordförråd och göra dem till språkliga individer. 

Tillägg: Öpedagpogen kommer med en viktig poäng: "Därefter får man inte glömma bort det viktiga med läsningen - att reflektera och diskutera det lästa. Jag ställer ofta frågor om den text jag läser högt och inser att många av orden vet inte eleverna innebörden av. Metaforer, ordspråk mm. Så visst ska de läsa och läsas för men vi måste prata om det lästa." 

Dyslexiförbundet lever som de lär

Dyslexiförbundet är i skrivande stund engagerade i ett mediaprojekt som kommer att pågå under 3 år. Förbundet arbetar på både lokal och central nivå med grafisk form, bild, film och ljud. De första resultaten av projektet går att se på www.mediaprojekt.fmls.nu. Syftet är att sprida information men samtidigt begränsa användandet av text. Detta för att göra informationen tillgänglig för personer med dyslexi, och andra som är hjälpta av att få information via fler sinnesintryck än det man får vid läsning.

Simpsons som kulturell referens

En undervisningssituation som ägde rum för en tid sedan. 

Ämne: Religion.

Läraren (dvs jag): Kan ni något om Kristendomen?

De två eleverna: Näe...

Läraren: Hm... okej... Då får vi börja från början.

Här förbereder jag mig på att dra en lång harang om huvuddragen i den kristna läran. Hur Gud skapade jorden på 7 dagar osv. Min ena elev avbryter mig tvärt och säger: "Men det är ju som i det där avsnittet från The Simpsons! När Ned Flanders är Gud, och Marge och Homer är i Edens Lustgård... och de äter av kunskapens träd och de upptäcker att de är nakna... " 

Här följer en någorlunda komplett redogörelse av Adam och Eva. Jag som lärare står tyst och betraktar det som sker framför mig. Min ena elev står för berättandet, den andra lyssnar och ställer följdfrågor. Jag bidrar snopet emellanåt med ett litet inlägg om att "Ja, det är så det är".

Det är tydligt att barn och ungdomar ofta har andra kulturella referensramar än vad vi vuxna är beredda på. Hur kan vi bidra med kunskaper genom att möta dem i deras vardag och koppla till deras verklighet?  

Penna vs dator

På skolan där jag arbetar har det startats ett mycket intressant projekt. Man har utrustat varje elev i årskurs 1 med en varsin bärbar dator. Detta innebär att eleverna inleder sin läs- och skrivutveckling och sitt kunskapande med datorn och internet som primärt medium. Detta ligger ju verkligen i tiden, och jag känner mig oerhört privilegierad över att få följa detta projekt vid sidan av. Följden av detta, berättar Pernilla, är att eleverna skriver mer. 

Om jag tittar på mitt eget skrivande och sökande efter fakta, hur ofta använder jag penna och papper idag? När jag skriver inköpslistor... när jag är på semester händer det att jag präntar ner några rader på ett vykort till några nära och kära.... Men där tar det stopp. Jag skulle välja datorn som skrivverktyg i alla lägen. Vad gäller att söka fakta, så hjälper mig mitt bärbara modem att finna det jag söker på nolltid - oavsett om jag löser korsord, är nyfiken på en historisk person eller behöver bakgrundsfakta till något. Det hindrar inte att jag plöjer skönlitteratur i mängder så fort jag har en stund över.

Om jag som 30-åring idag, med relativt få års datorvana, har anammat datorn som verktyg till denna nivå, hur kommer då dagens 7-åringar att leva när de är 30? Bör lärare och föräldrar låta barnen leda oss mer, när det kommer till dessa bitar, i stället för tvärtom? 

Att få tillgång till skönlitteratur trots läshinder

För en tid sedan läste jag bröderna Lejonhjärta för en av mina elevgrupper. De stunderna jag tog fram boken blev heliga. Eleverna ramlade in i mitt rum, försåg sig med ritpapper och pennor, sjönk ner i soffan och ron lade sig. 

När jag efter att ha läst klart boken, visade filmatiseringen av den, skedde något märkligt och för mig lite oväntat. En stor besvikelse spred sig, högljudda klagomål genljöd i rummet. Vi hade läst boken under nästan en månads tid,  samtalat och diskuterat i timmar. Filmens speltid var 102 minuter. Det gick för fort. Detaljer hade utlämnats, skeenden i boken upplevdes annorlunda än i filmen, elevernas inre bilder stämde inte överens med de bilder de såg i filmens version.

Gemensamt för dessa elever är att de sällan eller aldrig läser skönlitteratur. Anledningarna är olika. Koncentrationssvårigheter och/eller  läs- och skrivsvårigheter gör att läsande i sin traditionella form känns som ett oöverstigligt hinder. 

Vägarna till att få tillgång till den skönlitterära världen är många. CD- och e-böcker är idag lika lättillgängliga och accepterade som bokformen. Sen får man aldrig glömma att högläsning inte har någon åldersgräns.