Häromveckan blev en kollega till mig uppriktigt chockerad när jag sa att jag inte läser mina jobbmail på kvällar och helger, och att jag oftast heller inte sitter på kvällar och helger om det inte är något särskilt. Jag har inte riktigt kunna släppa tanken på den reaktion mitt uttalande väckte. Det här har jag kommit fram till:
Jag upplever (äntligen) att jag har uppnått någon slags balans, åtminstone för det mesta, och jag inser att det handlar om prioriteringar. Visst lägger jag ner en del tankeenergi efter arbetstid, men jag föredrar då att göra det genom att fundera på kreativa projekt, och pröva nya forum, att bearbeta dagen som gått, och fundera på vad som gick bra eller vad jag kan göra annorlunda. Det händer att jag läser något som ger mig större förståelse för mina elever. Men nej! Jag rättar inte varje tal i varje mattebok. Måhända är jag inte den mest strukturerade av pedagoger i alla lägen. Det skulle jag nog vara om jag jobbade varje kväll och varje helg. Men jag får likväl mina elever att utvecklas och jag har en genomtänkt undervisning. It's good enough!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Det du skriver är helt rätt. Det ger mig så mycket energi. Fortsätt att leva så som du känner är rätt. Du är nog en kanonlärare även om du inte sitter helger och kvällar. varma kramar Marie Höglund
SvaraRaderaklokt så klokt!!
SvaraRadera